Tänkte skriva om den vän som alltid funnits där för mig. genom eld och vatten.
de enda jag nämner om personen är att de är en han.

jag kommer ihåg första gången vi träffades, första kramen. kommer ihåg minsta lilla detalj.
som silvetstine sjunger - Your my herione.

jag vet inte hur jag ska beskriva honom. för de finns inte ord som räcker till.
kommer ihåg den dagen då Boston dog (14 Juli), jag fick inte reda på de, utan fick reda på de 2 dagar efter (16 Juli)
han hade nyss skjutsat hem mig från tåget, och strax efter att han åkt så berättar pappa att 'Boston är borta'.
Skrrv till honom, och han vände och kom tillbaka för att trösta och prata. jag menar, hur många är de som kommer till än. dom flesta ringer.. eller tar de på sms.
men han kom verkligen.
och hans kramar. Du vill aldrig släppa taget om honom.
att känna hans händer runt din kropp, hans omfamningar. du är i himlen !

jag är glad att ha dig vid min sida, du är som en extra pappa, om man la på 10 år :*

innan jag avslutar detta inlägg vill jag ge ett stort tack till Lunarstorm , som faktiskt har lagt ner. precis som Playahead, för de var där jag först träffade honom, startade kontakten, för snart 2 år sen !

så jävla glad ! TACK